Förlust mot Predators - tre små problem som väntar på en lösning

Griffins öppnade idag andra halvan av säsongen med bortamatch mot seriens hittills absolut bästa lag, Kristianstad Predators. Predators har en imponerande vinstsvit i år och har i lokalpressen uttalat att man är Sveriges bästa lag. Huruvida det stämmer eller lämnar jag åt andra att bedöma men klart är att det var en ordentlig prövning för ett decimerat Griffins. Förhoppningen i laget var att man skulle få tillbaka Hampus Kristensson innan säsongen startade om, Hampus är en av landets bästa QBs men ådrog sig en knäskada under försäsongen och har rehabiliterat sedan dess. Tyvärr stod det i förra veckan klart att han inte skulle hinna bli redo för spel före mitten på augusti, vilket innebär att han skulle missa både dagens match mot Predators och nästa vecka mot Ekeby. Med största sannolikhet kommer vi därför inte att få se Hampus på plan under 2012, bedömningen är att det är bättre att han fortsätter sin rehab och laddar om inför nästa säsong.

Den offensiva planen var därför inför matchen att fortsätta på den väg man slog in på redan i april, med Phil Corter som QB och ett anfall byggt kring springspel och kortpassningar. Tunga RB Benni Kronqvist var tillbaka redo för spel efter en skada som hållt honom av plan sedan början av säsongen och hans återkomst bäddade för ett effektivare springspel än det som visade upp i maj och juni. Inledningsvis flyttade också vårt offense på bollen på ett väldigt bra sätt, mestadels via Bennis fötter men även med passningar och screens mot ett Kristianstadförsvar som blev allt för fokuserade på att stoppa springspelen. Endast några drives in i matchen blev tyvärr Benni liggande med en skadad fot efter en KOR och tvingades utgå från matchen. När även ledande WR Viktor Huke skadade sig i tredje kvarten blev det än tyngre för Griffins anfall. Det var bra kämpaglöd i laget men tyvärr blev möjligheterna lite för enformiga utan ett ordentligt hot om springspel. Totalt hittade vi in i endzone tre gånger, vilket innebär att offense nådde den “magiska gräns” som 21 poäng sägs vara.

Tyvärr var det en tung dag även för defense. Emil Westrin saknades i truppen för dagen, vilket självklart är en kännbar förlust. Inledningsvis höll vi fanan högt mot Predators högoktaniga anfall och producerade några viktiga defensiva stopp, vilket ledde till att poängställningen i mitten av andra kvarten var 15-14. Men undan för undan hittade Kristianstads anfall de nycklar som låste upp Griffins försvar och när slutsignalen ljöd visade resultattavlan 42-21. Mestadels hade man då använt sig av Philip Juhlins arm och hans WRs Pandrea, Hörnqvist och Jonssons fötter. Ibland kändes det som att Predators deklarerat ett flygförbud i luftrummet ovanför Kristianstad IP och inte tillät någon annan än dessa tre herrar höja händerna mot bollen. Tyvärr finns ingen statistik från matchen men jag blir inte förvånad om Predators hade 300 yards passing.

Detta är dock inte tänkt som en matchrapport, snarare som en serie betraktelser om fotboll i allmänhet och Griffins framtid i synneret Med mina lila ögon speglar nämligen inte resultatet idag matchbilden helt och hållet. Givet är att Predators idag och i år är ett nummer för stora för oss men jag är övertygad om att vi är några “enkla” åtgärder ifrån att vara ett lag som kan tävla med de bästa i Sverige!

1. Djup, på alla positioner. I Griffins idag finns många spelare med både talang och hjärta, spelare som kan räkna sig bland de bästa i landet på sin position. Tyvärr har vi, som så många andra lag, för dåligt djup över i stort sett hela brädet. Det går inte att vara en elitförening och samtidigt vara helt beroende av några få spelare för att kunna tävla. Vilket leder mig till min andra punkt.
2. QB. Säga vad man vill, men QB-positionen är och förblir en central kugge i anfallet vilket system man än spelar med. De spelare som fått hoppa in för Hampus, främst Victor Huke och Phil Corter, har verkligen gjort allt för att fylla hans skor och har definitivt gjort ett jobb som är bra nog för att vinna många matcher i division ett. Men för att ta steget och kunna tävla med Predators och de som möjligen är bättre, eller nästan lika bra, krävs det ytterligare en nivå. Med en QB på plats får vi inte bara fler dimensioner i anfallet, frigör samtidigt andra spelare att göra vad de gör bäst vare sig det är att spela en annan position eller coacha.
3. Passförsvar. Det går inte att förneka att vi i år varit svaga i vårt passförsvar. Vi har haft svårt att sätta press på motståndarnas QB och vi har kämpat med coverage. I en match som denna, mot en av Sveriges bästa WR-trupper och en pricksäker QB, blir det uppenbart att vi behöver förbättra oss avsevärt på detta område.

Problem ett och två hänger givetvis ihop och är ett problem som föreningen måste jobba hårt med genom att rekrytera spelare både till ungdomsleden och till elitsatsningen. Problem tre löser vi genom att ge våra spelare en bättre grund, med mer fundamentals och mer individuell träning och feedback. Här är vi inte på något sätt unika i Sverige, överlag så menar jag att vi är för dåliga på att springa, blocka, tackla, kasta, fånga och sparka i det här landet. Ibland känns Sverige som ett land fullt med koordinatorer men med få positionscoacher. I Griffins har vi som sagt mycket talang på alla positioner i laget, vi måste nu bli bättre på att slipa dessa talanger till de diamanter de har potential att bli!

Griffins har ambitionen att spela i Superserien inom en snar framtid. Även om dagens poängresultat inte är imponerande så är jag fast övertygad om att vi kan konkurrera med i stort sett alla lag i Sverige om vi bara fortsätter att jobba i den positiva anda som råder i föreningen. Om vi fortsätter jobba långsiktigt och strategiskt. Om vi fortsätter sätta glädje och lust i främsta rummet. Och om vi bara klarar av att lösa de tre små problemen ovan.

Photo

Höstens kepskollektion har anlänt! (Taken with Instagram)

Höstens kepskollektion har anlänt! (Taken with Instagram)

Photo

Another day, another sunset. (Taken with Instagram)

Another day, another sunset. (Taken with Instagram)

Photo

Taken with Instagram

Taken with Instagram

När Sverige mötte Kanada

Första matchen är avklarad och med svenska mått mätt måste det väl sägas att det var berg-och-dalbana, både spel- och känslomässigt. Vi gick in i matchen med en idé om att springa med bollen, att kontrollera line och scrimmage och att spela full fart matchen igenom. Så här med facit i hand kan vi väl säga att den planen inte riktigt höll vatten.

Vi började första halvlek helt enligt plan, vi höll bollen på marken, vi spelade konservativt och vi spelade med övertygelsen att vår fysik skulle fälla avgörandet i långa loppet. Defensivt såg det under hela första halvlek ut som vi var rätt på det, vi höll Kanada ute ur vår endzone och spelade en halvlek som varje amerikansk fotbollsälskare i Sverige måste vara stolt över. Även om bordet i coachboxen då och då fick klä skott för att jag var frustrerad över missade tacklingar så kunde man i slutet av halvleken inte annat än applådera den insats som gjordes av försvaret. Tyvärr kunde inte vårt offense matcha den fina prestation utan hade det ordentligt kämpigt under halvleken! Springspelet fungerade inte och allt för ofta fann vi oss själva i situationer med väldigt långt att gå för att nå första försök. Vi tryckte, trixade och försökte men kunde inte ta oss igenom vad som kändes som en kanadensisk försvarsmur. Enligt den inofficiella statistiken så slutade första halvlek med negativa totala yards för Sverige. Ändå kände vi både hopp och tillförsikt när vi gick till halvtidsvila och låg under med 10-0.

I halvlek gjorde vi en del justeringar. Offensivt så bestämde vi oss för att överge den initiala taktiken och istället gå till vårt andra vapen - det korta passningsspelet. Tyvärr visade det sig att även Kanada gjorde justeringar under första halvlek. Vi började med bollen och kände direkt att vi hade hittat ett recept för att få hål på kanadickerna, vi flyttade bollen bra och slutade samtidigt att göra misstag på det sättet som vi hade gjort i första halvlek. Ingen score på vårt första försök, men ändå en positiv känsla att vi nog minsann var på rätt väg. Då gick Kanada in och gjorde en snabb TD… Detta var ett symptom som genomsyrade hela andra halvlek - vi flyttade bollen bra på offense men lyckades inte riktigt med det där sista för att få in bollen i endzone samtidigt som defense hade det väldigt kämpigt mot Kanadas offense både i luften och på marken. Hoppet levde en bit in i fjärde kvarten men när Kanada gick ifrån till en fyra scores ledning var blev uppförsbacken för brant för att vi skulle kunna ta oss upp. Killarna ska dock ha beröm för att de avslutade matchen på ett hedervärt sätt, vi kämpade in till sista försöket och höll huvudet högt även när det var riktigt tungt!

Självklart är det en bitter känsla att få spö med 43-0, men med mina blågula ögon hade 28-7 varit ett resultat som bättre speglade matchen och vår prestation. Hade vi kunnat prestera på defense som i första halvlek och som på offense under andra halvlek samtidigt och dessutom genom en hel match så tror jag att vi hade haft en chans att spela med Kanada. De var långt mycket bättre än oss idag men ljuspunkterna som fanns där gör ändå att jag tycker att vi kan gå från matchen med vår stolthet i behåll.

Vissa saker hade jag gjort annorlunda om jag hade fått prova igen och vissa saker hade jag gjort tidigare, men jag är överlag nöjd med både killarnas och coachernas insatser. I första halvlek märktes det att vi är en ny stab utan någon träningsmatch i benen men vi korrigerade många misstag och presterade mycket effektivare redan i andra halvlek. Det bådar gott inför tisdagens fight mot Frankrike!

För det är där vi sätter siktet nu, revanschchansen mot Frankrike efter det snöpliga nederlaget förra året! På tisdag har vi laddat om och är redo för en ny batalj!

Avslutningsvis - ett stort tack för allt stöd från läktaren! Tillresta föräldrar och U15-laget som är på plats gjorde sitt bästa för att lyfta oss under hela matchen. Jag hoppas ni alla är tillbaka på tisdag, då blir det åka av!

Tankar inför Sverige-Kanada

Sitter i lobbyn på hotellet och väntar på att vi ska sätta oss i bussarna som går mot Burger Stadium. Vi räknar med att vara på arenan ca 15.30 och sedan är vår tid på arenan planerad in i minsta detalj - passkontroll, ombyte, uppvärmning och kick-off.

Vi förväntar oss en tuff match där tålamod och energi kommer att bli våra närmast allierade. Vi är väl förberedda för värmen, förhoppningsvis bättre så än våra motståndare, och vi är säkra på att vi har fysiken att spela mot Kanada. Vi tror också att de kommer att ha mer speed än oss och att vi kommer att hamna i underläge under matchens gång. Hela veckan har vi predikat tålamod, tålamod, tålamod. Vi kommer att släppa till poäng, vi kommer att hamna i dåliga lägen och vi kommer att tvingas ta svåra beslut. Men vi kommer också göra poäng, vi kommer att hamna i lägen som vi kan dra fördel av och vi kommer att ta rätta beslut. Vad som blir viktigt för oss är att vi inte låter den första kategorin gå ut över den andra och att vi spelar varje down hela matchen till 100%. Jag vet att det är klichéer och att man säger det inför varje match, men det är också den game plan vi kommer att spela efter! Planen som som vi spelat efter ända sedan i december är att vi ska vara bättre tränade och därför bättre i andra halvlek. Det är då vår styrka, kraft och uthållighet ska komma till sin rätt och vi “knäcker ryggen” på kanadickerna. Det är då vårt tålamod, vår energi och vår arbetsmoral betalar sig. Det är då vi tar över matchbilden och ser till att siffrorna på poängtavlan lyser i vår favör! Det är planen.

Offensivt kommer vi spela konservativ fotboll. Vi kommer att hålla i bollen och bida vår tid, vi kommer att etablera vårt springspel och vi kommer ta chansen till det stora spelet när den ges. Vi är beredda på att vi kommer att få det tufft i början av matchen. Vi har väldigt lite förhandsinformation om Kanada, vi tror oss veta att de kommer att spela ett 4-3 försvar, sitta i cover 2 och zonblitza. Med andra ord så kommer vi bli tvingade att justera under matchens gång, justeringar och småförändringar för att utnyttja hålen i försvaret. Det absolut viktigaste för oss är att vi kontrollerar matchen, att vi håller i bollen och att vi därmed kontrollerar klockan. Vi vill försöka hålla defense av banan så mycket som möjligt!

Defensivt kommer vi att spela med samma tankesätt. Vi kommer att behöva behålla våra fundamentals genom hela matchen, även när det är tungt i fjärde kvarten, vi kommer att försvara mitten av planen och hålla Kanadas WRs framför oss. Om vi vet lite om Kanadas försvar så vet vi ännu mindre om deras anfall, de förhandsrapporter vi fått indikerar shotgun, spread och ett effektivt passningsspel. Vi kommer att jobba för att sätta press på QB för att tvinga fram sämre passningar och precis som på offense så kommer vi att behöva justera vår plan under matchens gång.

Och det tredje benet, special team, kommer som sagt tidigare att bli en viktig del för oss. Dels att vi kan göra poäng och skaffa oss bra field position och dels att vi kan stänga ner snabba kanadensiska returners. Våra kickers ser bra ut, något vi sällan är bortskämda med i svensk fotboll och det kan vara en faktor för att tippa över vågen på vårt håll.

Men framförallt måste vi alltså ha tålamod. Tålamod att spela vårt spel och att våga lita på att allt det slit som killarna utsatt sig själva för under det senaste året har burit frukt och att vi just starkare, kraftfullare och bättre förberedda än Kanada. Kan vi klara av det, då kan vi för första gången någonsin vara i position att slå Kanada i amerikansk fotboll. Vi kommer att behöva spela en i det närmaste perfekt match och vi kommer att behöva en del assistans av fru Fortuna. Jag tror det var Vince Lombardi som en gång sa “success is when preperation meets opportunity”. Vi är sannerligen förberedda, och ikväll kan vi ta chansen att föra svensk amerikansk fotboll i en ny fas. För kungen, för drottningen och för fosterlandet!

Se matchen live eller i efterhand på: http://www.youtube.com/usafootballeducation

SVENSKA STARTERS

Offense

  • LT: Philip Hasler
  • LG: Dennis Wohlin
  • C: Mark Rosenquist
  • RG: Simon Schmidt
  • RT: Sebastian Schön
  • QB: Chris Guillen
  • FB: Adam Blom
  • HB: Carl Nielsen
  • TE: Linus Carlbom
  • WR: Oskar Nevermann
  • WR: Robin Juhlin

DEFENSE

  • DE: Timothy Gottlieb
  • NT: Tobias Wiege
  • DT: David Strobel
  • DE: Erik Törnblom
  • MLB: Olle Balksäter
  • WLB: Markus Grip
  • SLB: Markus Malmqvist
  • FS: Anton Bengtsson
  • SS: Erik Siljebolm
  • CB: Robin Bahiraei
  • CB: Tobias Asp

Dag 4 - fredag

Idag var sista dagen att förbereda oss inför matchen. Matchplaneringen är klar, truppen är bestämd och allt är redo för Kanada imorgon. Eftersom vi skulle på välkomstmiddag med övriga lag på eftermiddagen så flyttade vi vår träning till förmiddagen, närmare bestämt klockan 10.00. Träningen var av den lättare varianten - uppvärmning med NC följt av ett mock-game för att få alla spelare på plats en sista gång och avslutningsvis lite finjusteringar och repetitioner. Det var ett glatt gäng som lämnade träningsplanen och en glädjande rapport är att vår sparkspel ser riktigt bra ut inför morgondagen. Linus Carlbom satte flera stycken långa FGs, de längsta från 50 yards, och puntade riktigt bra samtidigt som Anton Bengtsson visade upp storsläggan och sparkade kick-offs som var både höga och långa. Ett starkt special teams-spel blir viktigt för oss imorgon!

Klockan 17.00 var det så dags för välkomstmiddag. En ganska blek tillställning där en representant för varje land placerades ut vid varje bord för att främja konversation och utbyte. Tyvärr var hela kalaset över på en timme ungefär så det gavs inte så mycket utrymme för faktiska konversationer. Vi fick en buffé i varje fall, vilket alltid glädjer idrottare, och det bjöds på tal från flera olika prominenta personer med Desmond Howard som höjdpunkt och avslutning.

Efter middagen var det hem till hotellet igen, några sista möten och sedan sovdags för att ladda inför morgondagen. Tyvärr en tråkig avslutning på dagen då HC Mats strax innan midnatt hittade tre spelare på det Walmart som ligger rakt över gatan och fick skicka dem i säng. Hade hoppats på bättre fokus från alla spelare, speciellt dagen innan en match av den här magnituden!jwc

Dag 3 - torsdag

Torsdagen kom och gick, och med den även vår tredje dag i Austin, som för övrigt grundades 1839. Dagens schema var lugnt, med fokus på småfix, vila och träning. Både spelare och ledare har nog fått ur det mesta av nyhetsstirret ur kroppen och vi kan börja slappna av och bli lite bekväma i vår lilla bubbla på Super8. Niclas Carlson har börjat trappa upp fys-förberedelserna inför Kanada och grabbarna blir matade med vikten av vatten, socker av, socker på och att göra rätt saker på rätt sätt.

Lite kul har vi såklart haft under dagen, vattengympan ledd av Olle Balksäter får väl ses som höjdpunkten bland “fritidsaktiviteterna”. Offense, defense och coachstab fick sig alla en omgång i poolen och det stod snabbt klart att coacherna hade både bäst rytmik och snyggast form av de tre grupperna! Tyvärr är kameror strikt förbjudna på poolområdet varför inga bevis på denna storhet kan presenteras, ni får helt enkelt ta mitt opartiska ord för det…

Träningen, den sista i full fart innan matchen blev även det en trevlig historia. Det känns som att killarna börjat acklimatisera sig till värmen och tidszonen och nu återigen lagt på sig de där 150 kg som vi tappade under flygresan. Energin på träningen var en helt annat än föregående träningar och prestationerna kunde mätas därefter. För oss i staben börjar det nu kännas som att vi är redo att ta oss an Kanada, vi är medvetna om att vi måste spela en i det närmaste perfekt match för att kunna rubba lönnlöven och är alla grymt sugna på att sparka igång turneringen nu.

En sista shoppingrunda gjordes givetvis också, inte en dag utan lite konsumtion här i slit-och-släng-samhällets förlovade land. Nu är killarna förhoppningsvis fullt utrustade inför lördag!

En lugn träning kvar, sen är det dags för Sverige att för första gången möta Kanada i amerikansk motvillig!

Mark Rosenquist i lokaltidningen

Skaderapport - uppdatering

Tacksamt nog så visade sig både Simon Schmidt och Nils Tuvlind vara spelklara efter att de besökt en läkare under förmiddagen. Vilket i stort sett lämnar oss med en del småskavanker som högst troligen inte kommer att hindra någon från att delta i matchen på lördag.

Filip Hassler fick visserligen en känning i ett sedan tidigare skadad knä, men det verkar som att även det hinner återhämta sig innan lördag!